Racingåret 2020

Formel 1

När Michael Schumacher lade hjälmen på hyllan med sju VM-titlar och 91 segrar på sitt CV var det många som trodde att hans rekord skulle stå sig för all framtid. Schumacher hade haft en osannolik karriär som dittills helt saknat motstycke – men rekord, som bekant, är till för att slås.

Den saken tog Lewis Hamilton fasta på under 2020. Brittens makalösa segertåg tuffade på till aldrig tidigare skådade nivåer – och förbi Schumacher i den allra finaste av motorsportens mest exklusiva statistik.

Det här var nämligen året då Hamilton dels tangerade Schumachers sju VM-guld, men också blev den enskilt vinstrikaste föraren i sportens 70-åriga historia. 

Den historiska 92:a segern, som alltså tog Hamilton upp i ensam historisk topp, kom i Portugals Grand Prix – ett av flera extrainsatta race den här säsongen i spåren av coronapandemin. Hamilton nöjde sig dock inte där, utan fortsatte att marschera mot ytterligare tre segrar under återstoden av säsongen och avslutade ett överlägset 2020 som 95-faldig Grand Prix-vinnare i Formel 1.

Hamiltons sjunde VM-titel var i hamn redan vid Turkiets Grand Prix, när fortfarande ytterligare tre lopp återstod att köra, under en säsong som återigen befäste Mercedes stora dominans.

Hamilton var långa stunder oslagbar, men inte ens en världsmästare är immun mot globala pandemier – ett faktum som skakade F1-depån under avslutningen av säsongen. Efter fem raka segrar, och med VM-titeln redan i hamn, testade Hamilton plötsligt positivt för COVID-19 efter det första av två race i Bahrain och tvingades stå över det efterföljande loppet på Sakhir-banan. 

Det öppnade dörren för Mercedes lovande påläggskalv George Russell, som flyttades över från sin ordinarie sits i Williams och gavs chansen att ta plats bredvid Valtteri Bottas i fältets snabbaste bil.

Russell greppade chansen med båda händerna. En urstark insats placerade honom precis bakom Bottas i första startled, slagen med bara några hundradelar i kvalet, och när lamporna slocknade var det Russell som spektakulärt snodde åt sig ledningen redan i första sväng. 

Den unge britten kontrollerade sedan loppet från täten, med Bottas oförmögen att hänga på, och såg ut att gå mot en sensationell seger i sin Mercedes-debut. 

Ironiskt nog var det Russells egen ersättare hos Williams, F1-debutanten Jack Aitken, som satte igång den kedja av händelser som kom att krossa Russells segerdröm. Aitken orsakade en säkerhetsbilssituation när han snurrade ut ur sista kurvan, vilket fick bland andra Mercedes att reagera genom att snabbt kalla in båda sina bilar i depån – där ett förödande missförstånd ledde till långsamma och taffligt genomförda stopp där man försåg både Russell och Bottas med fel däck. 

Russell tvingades omgående till ett andra stopp för att sätta på rätt uppsättning däck, och när han sedan dessutom drabbades av en punktering var dagen definitivt förstörd. Segern gick istället lika sensationellt till mexikanen Sergio Perez, som efter tio års försök till slut kunde skriva in sitt namn som vinnare av ett Formel 1-race. 

Hamilton – som friskförklarades igen i tid till finalen i Abu Dhabi – var en av tre F1-förare som drabbades av coronaviruset den här säsongen, bredvid Perez och dennes teamkamrat Lance Stroll. De båda Racing Point-förarna ersattes i Storbritannien (två race) respektive Tyskland av erfarne Nico Hulkenberg. 

Bottas blev tvåa i VM-sammandraget, mer än 100 poäng bakom Hamilton, medan Max Verstappen som vanligt var ”best of the rest” som mycket stark trea för Red Bull Racing. Verstappen vann två lopp under säsongen; det speciella jubileumsracet på Silverstone som celebrerade Formel 1-VM:s 70-åriga historia, samt finalen i Abu Dhabi.

Perez genomförde sin bästa säsong i F1-karriären som fyra i världsmästerskapet, trots att han alltså tvingades stå över båda de två race som kördes på direkt efterföljande helger på Silverstone efter att ha ådragit sig sin coronadiagnos.

Coronapandemin präglade naturligtvis säsongen på bred front. Premiären i Australien ställdes in i sista stund, bara timmar innan den fria träningen, och första racet kördes istället i Österrike först i juli månad. Totalt lyckades man till slut ändå genomföra imponerande 17 lopp, huvudsakligen i Europa. Bland de race man trots allt tvingades ställa in återfanns bland annat klassiska Monacos Grand Prix.   

Säsongen markerade också danske Kevin Magnussens farväl till Formel 1, åtminstone för överskådlig framtid. Haas-stallet byter ut båda sina två förare – Magnussen och Romain Grosjean – inför 2021, till förmån för Formel 2-juniorerna Mick Schumacher och Nikita Mazepin. 

Grosjeans egen F1-karriär kom till ett hastigt och mycket otäckt slut två race i förtid, när han kraschade våldsamt på det första varvet i Bahrains Grand Prix. Fransmannens Haas-bil slets i tu i en ytterst obehaglig kollision med barriärerna och förvandlades till ett intensivt eldklot, i en krasch som fick hela motorvärlden att hålla andan med minnesbilder av Niki Lauda och Ronnie Peterson på hornhinnan.

Mirakulöst nog lyckades Grosjean ta sig ur det brinnande vraket och undkomma med bara lättare brännskador. Om man någonsin kan tala om änglavakt var detta ett väl valt tillfälle, och även om Grosjean inte kunde fullfölja säsongen (han ersattes av Haas reservförare Pietro Fittipaldi i de två sista racen) var det ändå med en lättnadens suck och nyvunnen livsglädje som fransmannen sade ”adieu” till Formel 1.    

DTM

2020 var året då DTM skulle komma till Sverige och Anderstorp – men sedan satte coronapandemin käppar i hjulen för den saken. Av den svenska deltävlingen blev dessvärre intet, men Anderstorp var inte ensamma om att behöva ställa in. Även de inplanerade besöken i Italien (Monza), Storbritannien (Brands Hatch) och Ryssland (Igora Drive) ströks ur schemat, och istället genomfördes en komprimerad säsong med race uteslutande i Tyskland och det direkta närområdet.

Någon svensk förare hade vi inte heller på DTM-gridden den här säsongen. Joel Eriksson växlade spår i sitt fortsatta fabriksföraruppdrag för BMW, och flyttades över från DTM till ADAC GT Masters. Därmed bröts en 20 år lång tradition av svenskt deltagande i mästerskapet.

Ute på banan stod det omedelbart klart att regerande mästarna Audi var överlägsna även denna säsong. Redan i premiären – som efter många överläggningar till slut kunde äga rum på belgiska Spa-Francorchamps i augusti – vann Audi dubbelt upp och kammade rent på podiet. BMW, som den här säsongen var Audis enda konkurrent efter att Aston Martin-projektet som letts av R-Motorsport lagts ner, var chanslösa och vann bara två av årets 18 lopp.

I täten kom det att handla främst om Audi-trojkan Nico Müller, Robin Frijns samt regerande och tvåfaldige mästaren René Rast. Müller inledde starkast genom att vinna de tre inledande racen, men mot slutet av året återupptäckte Rast sin sedvanliga storform och knappade in poäng för poäng. 

Till slut kom avgörandet i finalen på Hockenheim, där Rast avrundade en makalös avslutning på säsongen med pricken över i. En seger i finalheatet innebar att Rast vann fem av säsongens sex sista race, och att titeln för tredje gången därmed hamnade i den exceptionelle tyskens händer. Rast lämnar nu DTM för nya utmaningar tillsammans med Audi i Formel E.

Müller blev tvåa och Frijns trea i totalsammandraget. Bäste BMW-förare blev sydafrikanen Sheldon van der Linde på sjätte plats. En annan BMW-chaufför som skapade rubriker inför säsongen var den förre F1-stjärnan Robert Kubica, som anslöt till DTM-fältet under uppmärksammade former men som bara mäktade med en sammanlagd 15:e plats.  

DTM står nu inför en osäker framtid. Redan i april aviserade Audi att 2020 års säsong blir fabrikantens sista i mästerskapet, vilket markerade dödsstöten för DTM som vi hittills känt det. Ett helt nytt, GT3-baserat reglemente har presenterats för 2021, men inga fabrikssatsningar kommer att genomföras och mästerskapets existens ligger nu i händerna på privata team. Hur den omställningen faller ut lär vi få anledning att återkomma till i nästa års bok.

Formel 2

Namnet Schumacher är tillbaka i de riktigt stora sammanhangen: Mick Schumacher, son till sjufaldige F1-världsmästaren Michael, hade ett 2020 av massiva proportioner. Den unge tysken tog hem Formel 2-titeln i en dramatisk finaluppgörelse mot britten Callum Ilott i Bahrain i december, i samma veva som han också bekräftades som F1-förare för Haas-stallet till säsongen 2021. Där kommer han för övrigt att bilda par med en annan av årets F2-förare, ryssen Nikita Mazepin (femma totalt). 

F2-säsongen bjöd, liksom vi blivit vana vid, på genomgående underhållande racing från första till sista stund. Schumacher och Ilott trädde fram som de främsta titelaspiranterna under den andra halvan av mästerskapet, men strax där bakom gjorde japanen Yuki Tsunoda – till slut trea totalt – en minst lika imponerande debutsäsong.

Hela 12 olika förare vann race i Formel 2 den här säsongen, och i avsaknad av svensk representation fick vi glädjas åt att fältets ende skandinav – danske Christian Lundgaard – blev sjua i slutsammandraget.

Formel 3 / Formula Regional

Bland de Formel 3-baserade mästerskapen runt om i världen var det ett som gav överlägset störst eko hos svenska racingfans: amerikanska Formula Regional Americas. Här formligen krossade Linus Lundqvist motståndet och tog hem en överlägsen mästartitel – och ett stipendium för fortsatt avancemang till karriärklassen Indy Lights 2021.

Lundqvists resa till den amerikanska racingscenen, efter flera års tävlande på europeisk mark, komplicerades rejält av coronapandemin. Faktum är att den talangfulle Tyresö-sonen tvingades sitta två veckor i karantän i Mexiko innan han över huvud taget kunde äntra USA – bara en vecka innan premiären. 

Det hindrade emellertid inte Lundqvist, tävlandes för teamet Global Racing Group, från att briljera från start. Ett kraftfullt budskap skickades omgående i säsongsupptakten på Mid-Ohio Sports Car Course, där han ledde varenda meter och betryggande vann båda de två race som kördes.

Resten av säsongen fortsatte sedan på precis samma sätt. Lundqvist vann makalösa 15 av 17 race, toppade vartenda tidskval och noterades för snabbaste varv 14 gånger. Det var en veritabel slakt på åtskilliga plan, som också inkluderade nya banrekord på fem av de sex banor som mästerskapet besökte.

De enda gångerna då Lundqvist inte var först över mållinjen var på Sebring International Raceway, där han från ledning föll tillbaka när motorkåpan plötsligt lossnade, samt i det race på Homestead Miami Speedway där han istället säkrade titeln i förtid via en andraplats.

Lundqvist avslutade säsongen på totalt 401 inkörda poäng – 118 fler än silvermedaljören David Malukas (USA).

I FIA:s officiella internationella Formel 3-mästerskap, FIA F3 Championship, utropades en av Linus Lundqvists tidigare motståndare – australiensaren Oscar Piastri – till mästare. Piastri drog det längsta strået i en fascinerande batalj mot fransmannen Théo Pourchaire och amerikanen Logan Sargeant, där avgörandet lät vänta på sig till det allra sista racet på Mugello. 

Ingen svensk till start i FIA F3 i år, men däremot stod dansken Frederik Vesti för en imponerande debutsäsong med en stark fjärdeplats totalt. 

Det var för övrigt just Vesti som tog hem den europeiska motsvarigheten till Formula Regional Americas – Formula Regional European Championship – 2019. I år gick den titeln istället till Ferrari-junioren Gianluca Petecof (Brasilien), som anförde en trio av Prema Powerteam-förare med monegasken Arthur Leclerc (lillebror till Charles) och danske Oliver Rasmussen som tvåa respektive trea.  

Formel 4

En högintressant formelbilsdebut stod kartingesset Dino Beganovic för under 2020. Den talangfulle 16-åringen handplockades till självaste Ferraris juniorprogram, Ferrari Driver Academy, som lotsat Charles Leclerc till Formel 1 och som också översett bland andra Mick Schumachers resa mot den yttersta toppen. Under Ferraris beskydd placerades Beganovic strategiskt hos toppstallet Prema Powerteam för en attack på det italienska Formel 4-mästerskapet – och det dröjde inte länge innan framgångarna ramlade in.

Beganovic tog sig upp på pallen redan under sin allra första bilracinghelg, på Misano, och vid deltävling nummer två på anrika Imola kvalade han in på karriärens första pole position. Första segern kom i en styrkedemonstration senare under året – också på Imola – under en helg då Beganovic beträdde pallen i samtliga de tre race som kördes.

När allt skulle summeras återfanns Beganovic på medaljplats i förarsammandraget, som trea totalt och som bäste icke-italienare bakom Prema-kollegan Gabriele Minì och Francesco Pizzi (Van Amersfoort Racing). Totalt kom hela 44 förare till start i italienska Formel 4 under säsongen; ett riktigt getingbo av löftesrika framtidsnamn.

Beganovic gjorde också ett par inhopp i det motsvarande tyska mästerskapet, på Nürburgring och Hockenheim, för att ytterligare samla på sig värdefull erfarenhet inför framtiden. Den tyska F4-titeln landade till slut hos engelsmannen Jonny Edgar, som med ytterst knapp marginal på bara två poäng betvingade sin egen teamkamrat och kollega i Red Bulls juniorprogram, amerikanen Jak Crawford.

Även i USA fick vi också – till slut – svenskt på startlinjen i Formel 4. Linköpingsgrabben Viktor Andersson skulle ha kört hela det amerikanska F4-mästerskapet och därmed gjort sin internationella debut, men hindrades av coronapandemins framfart och tvingades blåsa av de planerna. 

Glädjande nog lyckades Andersson till sist ändå få till en gäststart i mästerskapet, lagom till finalen på Circuit of the Americas i Texas. Debuten skedde för det vinstrika stallet Crosslink/Kiwi Motorsport, och Andersson imponerade med genomgående bra fart. Målsättningen är nu att säkra en plats på heltid till säsongen 2021 och att då försöka följa i spåren efter årets mästare Hunter Yeany.

Formula Renault Eurocup

Victor Martins fick revansch för nederlaget mot Oscar Piastri i fjol och kröntes till 2020 års mästare i Formula Renault Eurocup. Fransmannen betvingade brasilianaren Caio Collet, med argentinaren Franco Colapinto som trea. 

Indy Lights / Indy Pro 2000

Efter sin andraplats i Indy Pro 2000 förra säsongen var 2020 året då Rasmus Lindh skulle ta det viktiga steget till den avgörande amerikanska karriärklassen Indy Lights. Dessvärre var deltagarantalet redan från början lågt, och när coronapandemin dessutom drog in över USA valde arrangören att helt ställa in årets Lights-säsong.   

Därmed reducerades 2020 till ett mellanår för Lindh, som istället hittade en alternativ sysselsättning i sportvagnar. En tillfällig styrning i Performance Tech Motorsports LMP3-bil i IMSA Prototype Challenge gav Lindh värdefulla mil bakom ratten – men 2021 är planen att vända fokus åter mot ett återuppväckt Indy Lights.

Lindh hann också med ett gästspel i sin fjolårsklass Indy Pro 2000 vid finalen på gatorna i St. Petersburg. Inhoppet resulterade i en sjätte- och en fjärdeplats i de två race som kördes. 

Tanken var att en annan svensk, Lucas Petersson, skulle ha kört full säsong i Indy Pro 2000 den här säsongen. Hans planer grusades dock av COVID-19 och Petersson kom aldrig till start.

FIA WTCR

Thed Björk höll ensam den svenska fanan på förarsidan i VM för standardbilar, WTCR, under 2020 – men den riktigt stora blågula framgången stod hans Göteborgs-baserade team Cyan Racing för.

Cyan Racing sopade rent genom att än en gång vinna teammästerskapet – för fjärde året i rad – och denna gång fullbordades succén när man också blev både etta och tvåa i förarmästerskapet genom Yann Ehrlacher och Yvan Muller (båda Frankrike).

Vid en ålder av 24 år blev Ehrlacher dessutom den yngste världsmästaren någonsin i touring cars. Den historiska triumfen firades känslosamt tillsammans med den 27 år äldre Muller – Ehrlachers egen morbror och mentor.

Cyan Racings fyra Lynk & Co-bilar inkasserade tillsammans sex segrar under säsongen. En av dessa togs av Björk, som var först över mållinjen i säsongens näst sista deltävling i Spanien och som till slut klassificerades på nionde plats totalt.

Bakom Ehrlacher och Muller såg Jean-Karl Vernay (Alfa Romeo) till att det blev trippelt Frankrike i toppen av förarmästerskapet. 

WTCR-säsongen präglades självklart även den av coronapandemin. Totalt kördes bara 16 race (att jämföra med 30 under 2019), och samtliga på europeisk mark. 

TCR (övrigt)

Syskonduon Andreas och Jessica Bäckman fortsatte att ratta varsin Hyundai i30 N TCR i TCR Europe. Andreas lyckades vinna ett race i Barcelona och blev sexa totalt, trots att han tvingades dra sig ur tävlingarna på Monza på grund av en handskada som uppkom i en krasch på Zolder-banan i Belgien. Jessica hade en tuff säsong och fick nöja sig med 18:e plats i sammandraget. Titeln gick till WTCC-meriterade marockanen Mehdi Bennani i en Audi RS 3 LMS.

Sportvagnar

Henrik Hedman stod för årets största svenska framgång i internationell sportvagn när han vann sin klass i anrika Daytona 24-timmars. Hedman, tillsammans med Ben Hanley, Colin Braun och Harrison Newey (F1-designgurun Adrian Neweys son), tog hem LMP2-klassen för Hedmans eget team DragonSpeed. Endast en svensk, Fredrik Ekblom (1995), har tidigare tagit en klass-seger i det amerikanska långloppet. 

I Europa förlängde Henning Enqvist sitt kontrakt med Algarve Pro Racing och genomförde sin andra raka, fullständiga säsong i European Le Mans Series (ELMS). Enqvist delade teamets ena LMP2-Oreca med Jon Lancaster och Loïc Duval, och ekipaget klassificerades på 13:e plats i totaltabellen.

Juvelen i sportvagnskronan, Le Mans 24-timmars, vanns på nytt av Toyota. Sébastien Buemi, Brendon Hartley och Kazuki Nakajima gav den japanska tillverkaren dess tredje raka triumf på Circuit de la Sarthe. Henrik Hedman och Alexander West var årets svenska Le Mans-deltagare, men nådde inga nämnvärda framgångar. På grund av coronapandemin flyttades Le Mans 24-timmars detta år från juni till september, och tävlingen kördes inför tomma läktare utan publik.  

Förutom Le Mans tog Toyota även enkelt hem sportvagns-VM, FIA World Endurance Championship, totalt. Teamets två bilar var i en helt egen klass, och guldet gick till Kamui Kobayashi/Mike Conway/José María López. Systerbilen med Buemi/Hartley/Nakajima blev tvåa.  

W Series

Formelbilsserien enbart för kvinnor var ett av motorsportens tydligaste coronaoffer. Hela mästerskapet ställdes in under 2020 – ett år då serien enligt ursprungsplanen skulle ha slagit följe med DTM till bland annat Anderstorp.  

ADAC GT Masters

Rent numerärt var det den tyska GT3-serien ADAC GT Masters som bjöd på störst svenskintresse under 2020. Med inte färre än fyra svenskar på startlinjen var det här som en stor del av årets internationella fokus hamnade – inte minst under en guldkantad helg i Österrike.

Det var nämligen på Red Bull Ring, ett par timmar från Wien, som det stora svenskjublet infann sig. Först blev Henric Skoog en vinnare i sin BMW M6 GT3 när han tillsammans med teamkamraten Nick Yelloly tog hem lördagsracet – och ett dygn senare var det Erik Johansson, i par med Jens Klingmann, som var först över linjen i en likadan M6 GT3.

Svenskdubbeln i Österrike gav oss vår tredje (Skoog) respektive fjärde (Johansson) segrare i ADAC GT Masters någonsin. Tidigare har bara Andreas Simonsen (Sachsenring, 2011) och Edward Sandström (Nürburgring, 2015) vunnit race i det stenhårda GT3-mästerskapet.

Med i fältet fanns även bröderna Eriksson, Jimmy och Joel, från Tomelilla. Joel engagerades som fabriksförare för BMW, vilket alltså gav oss tre svenska chaufförer i BMW-lägret, medan Jimmy fortsatte med fjolårsteamet Zakspeed i en Mercedes-AMG GT3.

Dessvärre blev det en tung säsong för de båda bröderna. Joel hölls tillbaka dels av BMW M6 GT3:ans utdaterade chassi, som egentligen bara fungerade riktigt bra på just Red Bull Rings långa rakor. Dessutom parades han ihop med den betydligt mindre meriterade australiensaren Aidan Read.

Samtidigt hade Jimmy Eriksson ett lika utmanande år på sitt håll. Ett bråk mellan teamledningen och förarkollegan Daniel Keilwitz resulterade i att den sistnämnde lämnade Zakspeed-stallet mitt under säsongen, och Eriksson tilldelades en ny teamkamrat i form av Hendrik Still. Resultaten uteblev dock, och säsongen blev en besvikelse.

Bäste svensk blev istället Henric Skoog på 18:e plats i sluttabellen, en placering före Erik Johansson. För Skoogs del markerade säsongen överlag en positiv introduktion till ADAC GT Masters, där Torshälla-sonen debuterade efter ett flertal år i tyska Porsche Carrera Cup. 

ADAC GT Masters-titeln landade hos Porsche-duon Michael Ammermüller/Christian Engelhart. 

Formel E

I elbilsserien Formel E hade vi ingen svensk tävlande under 2020, men Joel Eriksson anlitades som test- och reservförare för GEOX Dragon-teamet och utförde en hel del arbete bakom kulisserna. Eriksson körde också det officiella rookietestet i Marrakesh precis innan coronapandemin lamslog världen.

Vid det laget var Formel E-säsongen, som traditionsenligt överlappar två kalenderår, i full gång. Mästerskapet tvingades till ett abrupt avbrott, och mellan mars-juli kördes inte ett enda race. Till slut återupptogs, och avslutades, säsongen i början av augusti med inte färre än sex lopp på raken i Berlin. 

Portugisen António Félix da Costa fick äntligen betalt för år av slit när han utropades till Formel E-mästare – storstilat, dessutom. Techeetah-föraren tog nästan dubbelt så många poäng som andraplacerade Stoffel Vandoorne (Belgien, Mercedes), som i sin tur säkrade silvret bara en ynka poäng före da Costas teamkamrat Jean-Eric Vergne (Frankrike).

Nästa säsong blir Formel E ett officiellt världsmästerskap. 

Porsche Carrera Cup / Porsche Supercup

Efter att vi de senaste åren vant oss vid en hel del blågult engagemang var det mer tunt i de internationella Porsche-leden den här säsongen. Både Gustav Malja och Henric Skoog lämnade det tyska Carrera Cup-mästerskapet: Malja tog timeout i karriären, och Skoog växlade över till ADAC GT Masters. 

I Porsche Mobil 1 Supercup hade svenskteamet Fragus Motorsport i och för sig en satsning klar för 2020, men denna lades ner innan den kunde realiseras på grund av de komplexa reserestriktioner som infördes i och med coronakrisen. 

Istället var det något oväntat Hugo Nerman som stod för årets enda svenska framträdande i Supercupen, det mest prestigefyllda av Porsches alla globala enhetsmästerskap. Nerman gästspelade i säsongens två avslutande deltävlingar på Spa-Francorchamps och Monza, men hade inte lyckan på sin sida och tvingades bryta båda. 

Både Porsche Supercup och den nästan lika högaktade tyska Carrera Cup-serien vanns av holländaren Larry ten Voorde. 

En svensk som faktiskt gjorde full säsong i utländsk Porsche-racing var västeråsaren Emil Skärås. Den framgångsrike kartingtalangen fortsatte sin gradvisa övergång till bil, och tog sig an den italienska eliten i Porsche Carrera Cup Italia. Skärås, tävlandes för Ombra Racing, gjorde en stark insats och avslutade säsongen som tia totalt – bäste icke-italienare och näst bäst bland årets alla nykomlingar. Höjdpunkten rent resultatmässigt var en pallplats på Misano. Carrera Cup Italia-titeln bärgades av Simone Iaquinta.

INDYCAR

INDYCAR stod fortsatt i centrum bland svenska racingfans under 2020, men säsongen blev inte riktigt den fullträff som Felix Rosenqvist och Marcus Ericsson hade hoppats på. Trots det var det ändå här som årets mest uppmärksammade svenska racingframgång levererades – under stor dramatik, dessutom.

Båda svenskarna närde förhoppningar om att bygga vidare på sina respektive debutsäsonger i Amerikas främsta formelbilsserie, och äntrade år två som INDYCAR-chaufförer som nyblivna teamkamrater.

Under vintern lämnade Ericsson nämligen Schmidt Peterson Motorsports för Chip Ganassi Racing, där han tog plats i en tredje bil bredvid Rosenqvist och storstjärnan Scott Dixon. 

Den stora nyheten inför 2020 var annars den nya säkerhetsanordningen aeroscreen, en ballistisk vindruta infäst i en titanram runt cockpit i syfte att skydda föraren från lösflygande föremål.

Med osäkerhet kring hur aeroscreen skulle komma att påverka bilens egenskaper, och med ett stekhett 2019 i färskt minne för oss svenskar, fanns alla ingredienser på plats för att föra INDYCAR spektakulärt in i det nya decenniet.

Festen kom dock av sig precis innan den skulle börja – bara timmar innan, faktiskt – när coronapandemin drog in över världen i en viral svepning i mitten av mars. INDYCAR-fältet var på plats i depån i St. Petersburg, Florida, och stod redo att ta banan i besittning för den första fria träningen precis samtidigt som land efter land aviserade drakoniska restriktioner i virusets spår. 

I allra sista stund togs beslutet att blåsa av säsongsupptakten, och Rosenqvist, Ericsson och de andra fick återvända hem utan att ha kört en meter. Precis samma sak inträffade för övrigt, samma helg, vid Formel 1-premiären i Melbourne. 

De nästkommande månaderna ägnade INDYCAR-fältet istället åt virtuella tävlingar, innan säsongen till slut kunde dra igång – på riktigt – på Texas Motor Speedway på självaste den svenska nationaldagen.

Rosenqvist var särskilt snabb ur startblocken. Kanske lite för snabb. Värnamo-sonen låg tvåa, på väg ikapp ledande teamkamraten Dixon, när loppet på den snabba superspeedway-ovalen närmade sig sitt absoluta slutskede. I samband med en varvning tappade Rosenqvist dock spåret, slungades in i muren, och dagen var förstörd. Det var en stor besvikelse, förstås, men Rosenqvist – 2019 års rookiemästare – hade ändå skickat ett tydligt budskap i sitt bästa race på en oval så långt. 

Den riktigt stora succén väntade också runt hörnet, och kom till slut på natursköna Road America i Wisconsin ett par tävlingar senare. Rosenqvist låg tvåa bakom mexikanen Pato O’Ward i slutskedet av ett ytterst raffinerat race, men närmade sig snabbt i kampen om segern – och lyckades ta över ledningen i en mycket djärv manöver på det näst sista varvet.

Segern var den första för en svensk INDYCAR-förare sedan Kenny Bräck vann i Mexiko City säsongen 2002.

– Det känns helt otroligt att äntligen få vinna ett IndyCar-race, sade Rosenqvist efter segern. Det här är en dröm som går i uppfyllelse, ett av mina absolut största mål. Jag har varit på pallen tidigare, men det var en seger som saknades och nu har vi äntligen nått dit. Stort tack till mitt team, Chip Ganassi Racing, för en fantastisk bil och en dag jag aldrig kommer att glömma.

I samma race blev dessutom Marcus Ericsson stark fyra, under en dag som kom att förbli båda svenskarnas bästa i INDYCAR den här säsongen. 

Resten av året präglades mer av termer som stolpe ut, oflyt och besvikelse. Ericsson hade något riktigt bra på gång i storloppet Indy 500, där han inledningsvis hängde med i tempot långt fram i fältet, men kraschade plötsligt på det 24:e av loppets 200 varv. 

Rosenqvist blev 12:a i Indy 500, som på grund av coronapandemin för första gången någonsin inte kördes i maj månad utan i augusti. Det arrangerades dessutom helt utan publik; en kuslig syn på ett Indianapolis Motor Speedway som normalt välkomnar drygt 300 000 åskådare på tävlingsdagen.

Svenskarna fick med sig ett par ytterligare topp fem-resultat – Ericsson på Gateway och Mid-Ohio, och Rosenqvist på IMS road course – men överlag levde säsongen inte upp till vad de själva hade förväntat sig. Rosenqvist avslutade året som 11:a i totalen, att jämföra med sjätteplatsen från 2019, medan Ericsson inrättade sig strax där bakom som 12:a.

Dixon fortsatte att visa stor klass och tog hem sin sjätte INDYCAR-titel.

Rosenqvist var särskilt missnöjd med utfallet av säsongen, och meddelade strax efter finalen att han lämnar Chip Ganassi Racing för att inleda ett nytt kapitel med Arrow McLaren SP med start 2021. Rosenqvist blir därmed teamkamrat med Pato O’Ward – samma förare som han körde om i segerstriden den där dagen på Road America.

Ericsson har däremot förlängt sitt kontrakt med Chip Ganassi Racing och förblir hos teamet under överskådlig framtid.